Jag känner mig fastnålad, inburen och fri på samma gång. Låt mig flyga!

Jag vill, jag vill, jag vill så mycket men jag står bara och tittar på mitt liv. Vad håller jag på med?

Har jag ingen plan, inga ambitioner eller mål? Jo, men jag kan inte sträcka mig till månen. Jag har för korta armar.

Det är lättare att plugga på, laga en misslyckad omelett och titta på Beck.

Hell.